Filtrera
- "Okänt"= Vi vet inte var dessa gårdar ligger, i vilka landskap. Kan du hjälpa oss?
- Din hemtrakt?
- Mest tätorter från norr till söder
- Lappland
- Norrbotten
- Västerbotten
- Ångermanland
- Jämtland
- Härjedalen
- Medelpad
- Hälsingland
- Dalarna
- Gästrikland
- Värmland
- Västmanland
- Uppland
- Södermanland
- Närke
- Dalsland
- Bohuslän
- Västergötland
- Östergötland
- Småland
- Halland
- Gotland
- Öland
- Blekinge
- Skåne
Novilla Norra Loffstrand är Loffstrands äldsta gård från senare delen av 1700- talet eller början av 1800.
Noring från granlandet Norge är den första kända personen som var boende på gården Novilla. Det är känt av grannar i hemmanet.
Efter Noring, som bodde där till 1800-talets mitt, var familjen Persson, mor och far till Helmer; Ellen, Elsa och Ludvig Person boende på Novilla.
Ellen blev gift med Ragnar Lööf. Ragnar kom från Hälsingland och var en duktig matematiker och bankman. Ragnar blev bankkamrer på Novilla. Banken på Novilla ägdes av Stor Johan Persson, som också ägde flera banker i Klarälvdalen och som även drev en caféteria på gården i många år.
När StorJohan gick i konkurs 1932 vid Krugerkraschen, drogs alla syskonen Person med, så alla fick lämna gården Novilla. Helmer och Ellen som drev resturangverksamhet i Stockholm blev fråntagen all egendom. Enligt kännare i hemmanet fotvandrade syskonen från Stockholm till Ekshärad efter den för många så olyckliga händelsen.
Tillsammans med Anna, Ville och Kerstin bosatte de sig på Jonsbol som endast hade två små rum samt ett litet kök.
Ellen födde därefter Gerd och bosatte sig senare hos Alfred i Myra, N Loffstrand. Gerd bodde en tid hos Anna och Ville och Helmer på stället Jonsbol.
Efter Johans konkurs köpte Gunhild och Bertil Larsson gården Novilla och födde barnen Torbjörn, Kerstin och Lennart. De två sistnämnda är tvillingar. Modern Gunhild kom från Långnäs i Norra Ny socken och fadern Bertil från gården Höjda i södra Loffstrand. När flygfotot togs bodde Bertil, Gunhild och barnen på gården. Man kan på flygfotot se den nya landsvägen till vänster om den gamla. I dag är den gamla vägen åker.
1999 sålde alla tre syskonen gården Novilla till Harald och Eiren Halvorsen från Skogdbygda i Norge, men behöll största delen av ägorna jord och skog.
Harald Halvorsen som är byggmästare renoverade gården genomgripande och inredde två av uthusen till bostadshus. Efter ett 13 årigt ägande, sålde det Norska paret gården till prästen i församlingen, Margareta Lennewall. Man kan säga att gården är i dag en prästgård och överlevnadsgård med 2 flyglar. Båda flyglarna är bebodda.
Gården Lundby i Norra Loffstrand. Byggherre var Stor Johan Persson Lassgården i Loffstrand. Gården utgjorde herresäte i byggden och byggdes under början av 1900-talet. Efter stor Johans konkurs 1931 ägde Ekshärads kommunen gården och nyttjade huvudbyggnaden under några år som läkarmottagning.
En skrädderiverksamhet bedrevs i södra delen av byggnaden i ett antal år.
I mitten av 1930 -talet köpte Johan Persson, Södra Loffstrand, en nära släkting till Stor Johan gården på aktion tillsammans med makan Hildegard från Massgården i Ennarbol i Norra Ny församling. Paret hade inga egna barn och Hildegard avled i tidigt 50-tal. Den tillhörande skogen och större delen av åkerarealen behöll kommunen.
I det lilla huset bodde post Olle när fotot togs. Olle körde ut posten med cykel och trampade på varje dag upp och ner i dalgången under många år. I början av 50-talet blev det moped- post och i slutet av 50-talet kördes all post med bil.
Någon gång under mitten av 60-talet flyttade Sture Persson på verkstan in i lillstugan med sambon Maj-Britt Sand och barnen Kerstin och Kjell. Några år senare flyttade de in i södra delen av huvudbyggnaden.
Sture Persson vann 3,7 milj kronor på lotto strax före sin bortgång 1996. Paret bodde då sedan mitten av 70-talet på sin egen verkstad i norra Loffstrand.
Gården Lundby var, när flygfotot togs, endast byggnader och tomt med ett mindre åkerstycke. Skogsmarker ägdes i Ennarbols hemman. Senare ägare har sedan köpt till delar av kringliggande marker och åkern är utarenderad.
Gårdens namn är Myra. När fotot togs bodde här bröderna Axel och Alfred Halvarsson. Alfred var gift med Ellen och hade sonen Kennet. Ellen hade också en dotter Gerd i ett tidigare förhållande. Gården brukades på ett gammaldags vis under alla år.
Inga förändringar gjordes i något samanhang på gården Myra under hela deras verksamma liv.
Efter brödernas bortgång köptes i sin helhet gården av Gunnar Nyman Lassgården N Loffstrand. Gunnar var gift med Ingrid en systerdotter till Bröderna Halvarsson och dom båda gav i gåva strax efter köpet den avstyckade gården Myra till Kennet Halvarsson d.v.s. bostad ekonomibyggnader och tomt.
Kennet Halvarsson är nu mera bosatt i Karlstad.
Skog och jord reglerades till Lassgården som senare har köpts i sin helhet 2011 av Sture Sonebrink N Loffstrand.
Detta är norra Biskopsgården i Norra Loffstrand Byggd på 1800-talet. Här föddes Ida gift med stor Gunnar Nyman. Paret köpte efter Stor Johans ekonomiska fall Lassgården i norra Loffstrand.
Idas systersöner, Yngve övertog norra biskopsgården och Axel den södra Biskopsgården (se bilden vita huset vänster om.) Yngve Elofsson blev gift med Dagmar Björklund, Hara och födde sonen Mats.
Alla är avlidna och gården övertogs av arvtagaren Gunnar Rang som efter några år 2002 sålde hela egendomen till Sture Sonebrinks son Marcus Ekberg född 1978 för ett belopp av 1 225 000 kr. Marcus mamma var Annika Ekberg från Osebol i Norra Ny församling. Annika var dotter till Olle och Vivianne Ekberg Osebol.
Fadern Sture har tidigare köpt del av fastigheten i huvudsak åker för 22 000 kr. Marcus Ekberg sålde omgående bostad, ekonomibyggnader samt kvarvarande åkerstycken till sin kusin Anders Sonebrink för 300 000 kr. Båda affärerna gjordes samtidigt upp med mäklaren. Skogsvärdet var 850 000 kr.
Marcus Ekberg avled någon månad senare 2002 04 14 i en trafikolycka och skogsfastigheten övergick senare till fadern Sture Sonebrink.
På norra Biskopsgården bor i dag Anders och Veronika Sonebrink med dottern Anna. Paret äger gemensamt c:a 115 ha skog i Mossberg och Nore hemman och inägor 2,5 ha i anslutning till Norra Biskobsgården.
Jangården södra Torp. Här bodde Andreas och Krestina Persson med familj när
Flygfotot togs. Nio barn Bertil. Gösta. Henry. Gunnar och Albert var bröder och Dagny Anna Hilldur och Britta var döttrar. Hela gården jord och skog var på c.a tvåhundra ha stor varav åker c.a nio ha. Gården såldes i sin helhet tvåtusenelva och tolv efter avstyckning till Björn och Alexsander Risbergssäter från Norge. Alla ekonomibyggnader åker och bostad blev tillfört paret Risbergssäter. All skogsmark köptes av Sture Sonebrink Norra Loffstrand. Totala köpesumman för samtliga enheter var åttamiljonerfyrahundratusen kronor. Varav skog 7300 000:kr.
Gärdet Norra Loffstrand. Här bodde Viktor Johansson och sonen Rangnar. En förhållandevis liten gård i Loffstrand. en s.k överlevnadsgård. Gården köptes i sin helhet av Stig och Sture Sonebrink i början av 80-talet. Rangnar flyttade kort därefter till Ransäter. Viktor kom från Blankåsen Stackerud och gifte sig till gården Gärdet i Loffstrand.
Här bodde Lars och Emma Nyman med barnen Ingmar och Sigurd. Lars Nyman kom från Löfstrand och Emma född Löfgren kom från Stackerud. Lars Nyman var yngsta barnet åt Lars och Marit Nyman Löfstrand i Södra Loffstrand. Bröderna drev i många år en sementgjuterifabrik på östra sidan klarälven Saxhedens Sementgjuterifabrik. Karin gift med Ingmar Nyman jobbade med det tunga sementarbetet som en riktig kar och var en drivande kraft i företaget.
Här bodde Per och Elly Hallgren med barnen Sverker och Åke. I detta hus sjöngs och spelades ofta och tonerna var många när Gunnar Jonasson från Pikgården i Näs hemman besökte paret med sitt dragspel.
Sem gården Vestby i Södra Loffstrand. Sem Persson var gift med Kerstin Persson, Lassgården N Loffstrand. Paret hade sex barn. Albert, Johan, Anna, Paulina, Ellen och Sigfrid. Sigfrid tog över gården och bodde där tillsammans med sin syster Anna under hela livstiden.
Sigfrids intressen var hästar och han byggde egen travbana hemma söder om gården. Färjestads travbana i Karlstad besökte han ofta tillsammans med sin hästintresserade broder Johan Persson Lundby norra Loffstrand.
Gården såldes 2004 på anbud till Sture Sonebrink, N Loffstrand. Priset var 3 590 000 kronor. Bengt Göran Lööf en av arvtagarna fick 30 000 kr extra för att avstå del i affären.
Gårdens skogsareal var 156,8 ha skogsmark, imp.52 ha,åker 8,6 ha övrig areal 2,1 ha. Skogskubiksmassan var enligt ny skogsbruksplan c:a 21700 m3sk. Större delen var gallringsskog och ca 50 ha utgjorde slutavverkningsskog.
Inägodelen med bostad och inägor såldes 2005 vidare till Norrmannen Harald Halvorsen för 350 000 kr och som tidigare köpt Novilla i Norra Loffstrand.
Gården är nu helt avstyckat från jord och skog och nuvarande ägare är en Dansk person som sällan besöker gården. Gården är åter till salu juni 2014.
Sture Sonebrink har från Harald Halvorsen från Skogsbyggda i Norge återköpt större delen av åkerarealerna strax före att Harald sålde bostaden och ekonomibyggnaderna till den nuvarande Danske ägaren.
Lövstrand byggdes av Värmlänska flottningsföreningen som kontor och boställe åt Klarälvdalens flottningschef. Huvudbyggnaden byggdes i början på 1830-talet. Gården såldes sedan till UHB-bolaget som revirkontor och bostad för skogsrevirförvaltaren. Enligt uppgifter från Eje Skog Loffstrand, gick Värmländska flottningsföreningen i konkurs på grund av en tidig torrsommar och mycket virke blev därmed liggande efter Klarälvens stränder och på älvfårans sandbankar. När vattnet återkom i älven var mycket av virket sprucket och förstört, varmed skogsbolagen krävde skadestånd på sitt skadade virke. Ersättningsanspråken från skogsbolagen var så höga att flottningsföreningen gjorde konkurs.
Efter att Lars Nyman och Sandström gått i konkurs med sin elkraftstation vid Brattfallet och Lars Nyman fått lämna gården på Stensnäs söder om Loffstrand, köpte Marits föräldrar som kom från Böresgården i Östra Tönnet gården till paret Lars och Marit Nyman samt hennes syster, gift Sandström. Lars och Marit fick sju barn, Ida, Albert, Hjalmar, Ivar, Gunnar, Per och Lars. Paret Nyman bodde norra delen av det stora huset och systern till Marit bodde med familj i södra delen av byggnaden. Skogen och åkern delades upp till 50% vardera mellan systrarna. Marits syster födde barnen Alda Ingeborg och Tyra.
Sonen Per och Hildur Nyman övertog senare delar av gården Lövstrand. Deras son Per-Olov Nyman tog över faderns del av gården i början av 60-talet. Han renoverade 1962 och byggde till lillstugan på strandkanten och flyttade in dit med sin dåvarande hustru Anita och fick barnen Jan och Gunilla. Hustrun Anita flyttade efter en tid till Italien. Per-Olov avled nov. 2013 och hans sambo sen många år tillbaka, Vivan Bergqvist bor kvar i huset som har ett mycket vackert läge invid Klarälven.
Sonen Jan Nyman blev ägare till hela den gamla huvudbyggnaden i början av 2000-talet och övertog senare åkerbruket och delar av skogen. Jan har fyra barn. Systern Gunilla är bosatt i San Diego och har två barn. Ingen person är i dag bofast i det stora huset.
Lassgården. Här föddes Karin Kerstin. Anna, Ville,Pelle och Johan Persson. Den sistnämnda var i början av 1900-talet en mycket framgångsrik person med, banker och skogar i Klarälvdalen och ett större gods nere i Bäckhammar. Han var även ägare till en massafabrik någonstans i södra delen av Vänern.
Johan Persson byggde upp gården Lundby i Norra Loffstrand med jord och skog och bodde där själv en tid under tillväxten av imperiet. Johan var en briljant affärsman och ansågs vara en av de mest förmögna Värmlänningarna före Krugerkraschen och kallades därför för Stor Johan.
Även Johan drogs med i Krugerkraschen och gick i konkurs.
Johans son Ture blev bankchef i Stockholm och senare i falun.
. Kerstin, Anna och Ville bodde hemma på gärden tillsammans med sina föräldrar men efter broderns konkurs blev alla tre syskonen tvångsflyttade till stället Jonsbol i Norra Loffrstrand.
Stor Johan avled hemma hos sin syster och bror på Jonsbol i norra Loffstrand i mitten på 50-talet. Alla syskonen blev indragna i broder Johans konkurs och fick lämna sin fina gård Lassgården med tillhörande jord och skog i Norra Loffstrand.
Efter Stor Johans konkurs såldes gården på auktion till Stor Gunnar Nyman, Löfstrand och hans maka Ida, som kom från Biskopsgården i Loffstrand. Familjen bestod av två döttrar Ingrid och Margit samt sonen Gunnar.
Gunnar (Lill Gunnar) tog över gården på mitten av 50-talet och bodde där tillsammans med sin maka Ingrid fram till sin bortgång. Paret hade inga barn och gården såldes på anbud 2011 sedan makan Ingrid avlidit.
Köparen var Sture Sonebrink, Björkebo som är släkt med familjen Gunnar Nyman. Köpesumman var 7 900 000 kr ink. lösöre 30 000 kr större delen av lösöret var då skiftat. Skogsarealen var 125.1 ha prod. mark, 6,1 ha imp,10 ha inägor. Övrig mark var 1,5 ha och vatten 7,9 ha. Totala samlade kubikmassan skog var c:a 21000 m3sk.
Hus och ekonomibyggnader styckades av och såldes till Egidius Vagdaris från Litauen som äger och bor på gården. köpesumman var 390 000 kr ink. rest av lösöre 30 000 kr.
Gårdens ägare var Elving. Huset är i dag nedrivet och omges av skog. Det finns i dag en vändskiva för timmerbilar byggd framför huset som man ser på fotot. Vändskivan har byggds av Jan Nyman 2013 för Sture Sonebrinks räkning. Markområdet ägs nu mera av Gunnar Henriksson som nu mera äger s.k. Stensnäsgården 400 m nord väst om vändskivan.
Nuvarande ägare Lena och Sture Sonebrink. Gården Björkebo byggdes i slutet av 30-talet och början av 40-talet. Ägarna var Per Persson, Norgården, Loffstrand och Anna Nyman Ennarbol. Fram till början av 60-talet hade gården kor-, häst-, får- och svinproduktion i mindre skala. Levebrödet kom till stor del från skogen och ett mindre sågverk, Lokens såg, som Per startade i början av 50-talet tillsammans med Per Persson, Ennarbol och Hilding Larsson, Loffstrand. Under vintrarna avverkades det i skogen. Virkeskörning utfördes med häst och senare under 50-talets mitt även med en mindre traktor. Om somrarna sågades bräder och plank på Lokens såg och hustrun Anna skötte djuren och hemmet hemma på gården.
Familjen hade tre söner Per- Erik, Stig och Sture. De två sistnämnda var tvillingar födda 1949. Familjen bytte efternamn till Sonebrink efter att skattemyndigheten påtalade besvärligheten med alla Persson i närområdet som även i många fall hade samma förnamn. Per Sonebrink hade under många år många förtroendeuppdrag åt kommunen, kyrkan, polisen samt satt i olika bank- och föreningsstyrelser. Gården var på c:a 150 ha prod. skogsmark samt 7 ha åker och 4 ha bete. I slutet av 60-talet lades jordbruksproduktionen om till i huvudsak potatis. Ekonomibyggnaden byggdes etappvis om för sortering och senare packning av potatis.
Barnen tog över gården 1974 och 1975-76 löstes äldsta brodern Per-Erik ut av tvillingbröderna. Gården hade då växt till 300 ha skogsmark och 17 ha åker och bete. Arrendet var nu på c.a 70 ha åkerjord och arealen potatis på c:a 30 ha. Bostadshuset byggdes om och reparerades 74-76 av tvillingbröderna, brodern Per-Erik var då redan utlöst ur verksamheten med 400.000 kronor. Barnens föräldrar hade då i sitt ägo endast en mindre skogsfastighet på 32 ha skog och boenderätten kvar på hemgården.
Under hela 70-talet fram till 1987 växte gården vidare varje år till 22 ha åker och 5 ha bete samt 190 ha åkerarrenden. Skogen var då fördubblad i areal till 600 ha prod. mark. Ena tvillingen Sture ägde Kyrkebol i Norra ny församling tillsammans med sambon Annica Ekberg och sonen Marcus som avled i en bilolycka 2014. Gården Kyrebol var på 21 ha åker och 6 ha bete. Skog c:a 220 ha prod. mark i Osebols hemman.
Gården Björkebo var då en av landets större matpotatisgårdar med en egen prod. på över 2000 ton matpotatis per år. Ladugårdslängan var ombyggd helt för lager och förpackning av potatis. Matpotatis köptes också in för att sorteras och förpackas från närproducerande potatisodlare, men även från potatisproducenter utanför länet och landet. Ex. Skåne. Halland, Närke, Varaslätten och även Holland. Importen av matpotatis för att förpackas i småpåsar pågick i många år och en egen lastbil köptes in för att kunna transportera större delen av volymerna. Gården omsatte 3-3500 ton potatis per år och den största volymen matpotatis gick till Swegro food i Stockholm och KF Värmland.
Tvillingbrodern Stig satt med i styrelsen för Svenska matpotatisintressenterna samt Värmlands potatisodlareförening. Sture jobbade på deltid för Svensk matpotatiskontroll och var en tid förtroendevald i skogsägarnas kretsråd. Sture var utbildad till skogsförman vid Södra Vikens skogsbruksskola och hade sitt stora intresse till skogen.
Tvist uppstod om vägval i gårdens tillväxt mellan tvillingbröderna och det slutade med att hela gården såldes på offentlig auktion sommaren 1987. Köparen blev hälftenägaren Sture Sonebrink, köpesumman var då 7 500 000 kronor. Redan efter 4 år hade Sture mer än fördubblat skogsarealen samt ökat den egna matpotatisprod. till 2500 ton. Skuldsättningen var densamma som före auktionen och maskinparken för jordbruket var betydligt förbättrad. Även industridelen var förbättrad.
2002 drabbades ekonomibyggnaden av en stor brand som slutade med att lantbruksproduktionen lades ner andra året efter branden d.v.s. hösten 1994.
.Grundorsaken till nedläggandet av verksamheten var att grannar klagade på att potatisverksamheten störde boendemiljön och återbyggandet avslogs i kommunen.
Gården ägs sedan 2006 tillsammans med hustrun Lena Eriksson Sonebrink som kommer från Österböle c:a två mil söder om Östersund. Lena har varit styrelseledamot i KLS slakteriförening i Kalmar och senare medlemschef och informationsansvarig på KLS Ugglarps och Danish Crowns svenska verksamhet. Lena har också varit styrelseledamot i Svenska svinavelsföreningen och ordförande Kronobergs svinavelsförening och i smågrisproducenternas intresseförening. Makarna har tillsammans i dag (2014) en skogsmarksareal på 7350 ha och c:a 75 ha åker och beten. Familjen äger därutöver en större industrifastighet i Karlstad för uthyrning och ett antal hyresfastigheter smågårdar och några enskilda småhus och fritidshus. Sture sitter i tre olika bolagsstyrelser och är ensamägare av två bolag.
Sture Sonebrink och miljökämpen Björn Gillberg lade grunden till VärmlandsMetanol AB. De två möttes våren 1999 på Rottneros gård utanför Sunne och beslöt att gemensamt bilda ett bolag som genom förgasningsteknik ska tillverka biometanol av skogsråvara. Aktiebolaget är ett utvecklingsbolag har 2014 ca 1500 privata aktieägare och över 50 aktieägande bolag. Tillsammans med det världsledande ingenjörsföretaget ThyssenKrupp Industrial Solutions (tidigare Uhde) har ett koncept utvecklats som man har gemensamma rättigheter för att kommersialisera tillsammans. I Bolaget har fram till 2014 investerats c:a 125 milj. kronor. Privata aktieägare har satsat ca 40 mkr, Uhde i Tyskland ca 85 Mkr i form av utvecklingsarbeten och stiftelsen Miljöcentrum resterande.
VD i VärmlandsMetanol AB är Björn Gillberg. Sture sitter i styrelsen sedan bolaget grundades 2001. Hustrun Lena är informationsansvarig sedan 2010. Bolaget är sedan 2013 redo för att bygga värdens första storskaliga BioMetanolfabrik för förgasning av skogsråvara i Hagfors. Fabriken är kostnadsberäknad till ca 3,5 miljarder kronor och kommer att producera 375 000 liter metanol per dygn. Bolaget inväntar sedan 2012 långsiktiga skatteregler för biodrivmedel som gör det möjligt att investera i produktion av biometanol.
Mer info finns på www.varmlandsmetanol.se
Hjalmar Nymans stället i Ennarbol. Gården byggdes upp i sin helhet av Hjalmar och hans hustrun Krestin. En känd humorist med nära till skratt. Sålde och köpte vad han kom över. Det sägs att han gick med en fjäderlös höna till marknaden i Ekshärad vid förra seklet och bytte under dagen till sig både en get ett får en gris och till sist kom han hem med en dräktig kviga. Detta i stället för den simpla hönan. En visa diktades om denna historia av Ivar Carlsson, Åstrand som föreskrev detta med sång och musik till Hjalmars 70-års dag. När Hjalmar avled 82 år gammal sas det på båda sidor om Klarälven att hela bygden dog med Hjalmar.
Potatislandet i bakgrunden var en samlingsplats för goda vänner under höstdagarna. Hjalmar behövde aldrig fråga om hjälp för potatisplockningen. Goda vänner kom till Ennarbol i jämn ström för att få uppleva detta spektakel tillsammans med Hjalmar. Det sägs att det var många skratt vid matbordet under potatisplockardagarna och efter dagens slut mångfaldiga historier och en och annan hutt. Ett sådant skådespel ville man inte missa.
Hjalmar och Krestin fick tre döttrar, Ingeborg, Elin och Anna. Gården övertogs efter Hjalmar av mellandottern Elin, gift med Vilhelm Johansson från Emtbjörk i Ekshärads socken. De hade tre döttrar Siv, Maj och Britt. Efter Vilhelm och Elins bortgång ägdes gården en kortare tid av Bo och Maj Skog, mellandotter till Vilhelm och Elin. Därefter köpte yngsta dottern Britt gården och är ännu (2014) den nuvarande ägaren.
Solvik Åstrandsnäset. Ägare syskonen Larsson.
Tjänstebostad för UHB-skogsanställda. Nuvarande ägare Guhn på bruk.
Skogvaktarstället S Loffstrand. Stället låg strax norr om Halgåmynningen till Klarälven på östra sidan älven. Ett minnesmärke är uppsatt av Länstyrelsen och stenruinerna (husgrunden) omges av skog.
Skogvaktare Bergström jobbade åt UHB-bolaget. Familjen hade 8 barn. Anna. Karl Robert. Lydia. Alfred. Paul. Edla. och Tore. Alla barnen lämnade hembygden efter uppväxten. Sonen Robert hade läshuvud och blev Disponent för Värmlands skogsägare som han utvecklade och styrde med fast hand. Min far Per Sonebrink N- Loffstrand satt under några år på begäran av Disp. Robert B, med i Skogsägarnas styrelse. Per var lantbrukare skogsägare och drev i Åstran Lokens såg. Han var förtroendevald i Kommunstyrelsen och satt i kommunalfullmäktige i dåvarande Ekshärads kommun. Han satt också med i Bankstyrelse i kyrkofullmäktige och Polisstyrelsen. En kort tid även i Lantmännens styrelse för Värmlands län. I mitten av 50-talet kom Disp. Robert B i bil med privatchaufför på besök hemma hos Per och Anna Sonebrink. Han ville ha förtroendehjälp i Skogsägarnas styrelse. Du Per skall sitta på min högra sida bad Robert min far om. Jag minns det som i går. Robert var en mycket duktig företagsledare och de var båda bygdens söner och kände varandra väl. Styrelseuppdraget hade Per i några år. Det var år då det hände en hel del i utvecklingen av Värmlands Skogsägare och föreningen byggdes upp till ett lysande skogsföretag innan kolossen Vänerskog bildades. En ny styrelse ledd av Direktör Frisk drev kort därefter 1982 Vänerskog i konkurs och fam. Per Sonebrink var bland dom 10 största privata förlorarna i konkursen. Yngsta brodern Bergström.Thore Bergström var chef för ett av sågverken utanför Arvika under föreningens uppbyggnadstid. Kalle jobbade på Skoghalls bruk och Paul var under en tid frikyrkopastor och Lantbrukare och en lysande talare och humorist. De andra barnen har jag ingen information om. Storhetstiden för dessa herrar var 1950-1975.
Hallgå kraftstation är byggnaden närmast Hallgån. Dagens ägare är Fortums kraft. Tidigare Rottneros kraft. Övre byggnaden var vid denna tid då fotot togs en tjänstebostad för kraftstationschefen. Kraftstationen har en historik där privata intressenter i närområdet gemensamt byggde upp kraftstationen och elnätet. Det slutade med konkurs för ägarna och Lars Nyman fick stå ansvarig för det hela. Gården Stensnäs var intecknat för nätutbyggnaden och såldes av kronofogden till UHB-bolaget för en ringa penning. L.N fick lämna hela gården Stensnäs och skogarna i V.Tönnets hemman. L.N köpte därefter gården Lövstrand i S Loffstrand. Några av syskonen som drabbades ekonomiskt hårt i konkursen utvandrade därefter till USA och Minnessota. Flera av syskonbarnen efter Ingeborg Nyman gift Gustavsson i USA blev mycket framgångsrika och är än i dag 2014 kända personer i sitt nya hemland. Gravplatsen på Ekshärads kyrkogård efter Lars Nyman (grundaren av kraftstationen i Brattfall) och hans hustru Marit har övertagits av Per och Anna Sonebrink. Lars var farfar till Anna S. Anna är i morgon den 23 juni 2014 101 år och bor på Bellmansgården i Ekshärad. Anna är i gott mod och har som sin fader Hjalmar Nyman Ennarbol, som kom från gården Lövstrand i S Loffstrand, en mycken god humor kvar.
Anna avled den 17 sep. 2014.
Lugnet var byggt av en handelsman från Åstrand (Strandlund) och hade Amerikansk arkitektur med ett torn med balkong på toppen.Gården köptes av Hjalmar Nyman, Ennarbol efter en konkurs och såldes senare till hans yngsta dotter och man, Anna och Per Persson, Loffstrand vilka senare tog efternamnet Sonebrink. De köpte gården för att anlägga ett sågverk nära sjön Loken som utgjorde virkesmagasin. Huvudbyggnaden är i dag nedriven. Lillstugan helrenoverad och utbyggd av Per och Anna Sonebrink. Gården ägs i dag av Karin och Peter Bjaeregard Danmark. Arealen är c;a 22 ha skog 0,5 bete och 2 ha åker. Gården är i dag 2014 till salu för 1500 000:kr.
Gården Hagen, som ligger som en halvö i sjön Loken, ägdes på 1800-talet av Uddeholmsbolaget. Gården skulle förse de anställda på Halgå bruk med förnödenheter.När bilden togs ägdes gården av Arvidsson. Gården har sålts i omgångar och ägs sedan 1970-talet av Gerhard Hinze bosatt i Tyskland.